Borrandet har tagit över mitt liv!
Tror snart jag får besök av grannen. Ja inte genom ytterdörren då, utan snarare genom ett hål i väggen! Håller på att bli tokig! Nästa gång jag får en borr i mina händer är det bäst att alla runtomkring mig håller sig på avstånd. I över tre veckor har jag varje morgon klockan 07.15 vaknat med ett ryck. Ljudet av borren dånar i huvudet och byggarbetarna i trappuppgången får dagligen ta emot onda blicken från mig. Men detta borrande verkar alltså smitta av sig...För när byggarbetarna går hem vid 17.00 kommer grannen hem från jobbet och påbörjar sitt borrande! GAHH! Skönt att jag ska till Maxi och jobba tänker jag. Men icke! Då kryllar även jobbet av massa borrande karlar! Jösses säger jag bara! Ni förstör mitt inre lugn! Hör inte vad jag tänker!
Kan tycka att det borde räcka med detta borrande men känner även ett borrande i mitt hjärta. Undrar hur mycket borrande ett hjärta tål innan det faller sönder totalt..?
Love
Anggus
Duvan hjärta Anggus
Hade igår ett långt och välbehövligt samtal med Duvan. Satan i gatan vad jag hade velat ha henne här i Karlstad. Vi pratade om tiden då vi själva tyckte att vi ägde Karlstad. Allt var så enkelt! Vi svirade runt varannan dag och ångesten efter gårdagens äventyr botade vi tillsammans genom att skapa nya äventyr. Som idag, när jag sitter här och troligtvis är den enda av alla i min umgängeskrets som är ledig på dagen, så blir det väldigt tråkigt och ensamt. Har visserligen promenerat, bakat, lagat mat, pratat i telefon och gått igenom varenda blogg som finns men det hade varit så mycket roligare att hänga med Duvan på stan eller spela pingis på Campus. 2006 var året! Det var då vi svirade som bäst. Det var på den tiden då man för många var rätt okänd i Karlstad och de flesta var okända för mig och jag tror därför att jag LEVDE mer då! Spontana vinkvällar, stammis på hockeymatcher, after work varje fredag på Månen, förfest i biosalongen till The Holiday, grovhångel i baren på Ankan med en karl vi döpte till Qvicksilver-Ken, Sena nätter på Harrys en vanlig onsdag, lördagsshopping på stan, spelkvällar i Kronop....Studentlivet var bra härligt =)
Imorgon ses vi igen för då ska vi återigen fira att vi har tagit examen. Till vilken nytta då kan jag ju då tycka..Men får väl se det som en anledning till att svira till det igen och återuppliva minnen från Duvan & Anggus-tiden. Tillät mig själv att vara lite spontan igår kväll redan och drog med grabbarna till Ankan. Grabbar är härliga, så spontana och okomplicerade. Ja, alltså grabbar som är ens vänner. Alla andra grabbar är ju komplicerade till max!
Love Anggus
Pärlan blinkade och charmade
Eftersom telefonen var tyst imorse igen så bestämde jag mig för att denna dag skulle bli en riktig fixardag. Beställde tid för besiktning med ett pirr i magen. Höll tummarna för att min kära Pärla skulle blinka till sig ett godkännande. Som vanligt lyckades hon och jag kan andas lugnt i ett år framöver. Städade sedan hela lägenheten, rensade ut kläder från garderoben, tvättade, lagade mat och fixade med datorn. Avslutade sedan dagen med Afro-dans tillsammans med Jessica där svetten flödade kring mig.
Borde vara rätt nöjd just nu men det enda jag känner är tomhet...Vissa dagar tycker jag det är så otroligt ledsamt att sitta här ensam i min lägenhet med återigen bara en tallrik på bordet..Undrar om det någon dag kommer bli en förändring på detta...Tror det är dags för ett samtal till underbara farmor, min själsfrände som förstår mig fullt ut. Hon förstår känslan av ensamhet trots att man egentligen inte är ensam utan har massor av härliga människor runt sig dagligen. Ändå är det något som fattas! VAD? Vad är det som jag behöver för att fylla mitt tomrum...? Någon att dela vardagen med, ett riktigt jobb, en nära vän som finns tillgänglig när jag som mest behöver det, en galen granne som jag kan irritera mig på, en ny hobby eller bara mer sysselsättning..? Antar att det i nattens drömmar är dessa funderingar som kommer att varvas med ovissheten om telefonen kommer ringa imorgon eller ej...
Love
Anggus
ICA-humor
Det första jag gör på morgonen när jag vaknar är att jag slår på min MacBook och går in på Aftonbladets sida för att läsa om allt som hänt i världen. Imorse fastnade mina ögon på rubriken: Snorungar blåser ICA-kunder. Klickade med mina fingrar och njöt i 3 minuter av den enligt mig grymt underhållande killen i kassan. Killen uppskattar vad varorna kostar och väger dem i handen innan han vräker till med ett alldeles för högt pris. Han piper för sig själv, kör bandet fram och tillbaka samtidigt som han säger att de har god tid på sig eftersom han jobbar till 9 på kvällen. Han räknar också antalet varor och utifrån det ger han kunden ett pris.
Kassören: "Då ska du betala för 3,6 kilo"
Kunden: 3,6 kilo vad?
Kassören: Mat!
Njut du också..Här: http://www.aftonbladet.se/webbtv/kult/snorungar/article5461911.ab
Älskar när dagen börjar på det här lyckliga viset. Tror det också var detta som fick mig att snöra på mig joggingskorna och ta en tur i regnet. Mysigt och härligt på samma gång. Det enda jag önskar nu är lite mer jobb i skolans värld. Barnens tankar och funderingar får mig att le. Som för två veckor sedan när jag sitter i kuddrummet med 9 tjejer som går i ettan och de börjar fråga mig en massa privata saker. När den ena tjejen frågar om jag har kille är jag snabb på att svara NEJ. Men då protesterar den ena tjejen och vräker ur sig att det har jag visst och att han heter Mattias. Ganska komiskt enligt mig...;)
I helgen fick jag återigen träffa drömmannen min...Vi har ju setts några gånger förr men inte riktigt så intimt som nu kanske..;) Blev ju sannerligen en glad överraskning när man kom till jobbet 8 i lördags och ser att det står på schemat att jag skulle ta hand om Stenis. Varm och svettig dag på jobbet =) Fick ju också träffa hela gänget i logen innan Ladies night. Göttit!
Lite ledsen i ögat nu bara..Min nummer 1, Mr Z, fick precis kliva av planen pga skada. Olyckligt med tanke på att han verkade vass idag och nätade igen..
Då
Nu
Love
Anggus
Klättrar igen
Hålet var djupt. Så djupt att jag nästan inte kunde se meningen längre. Glädjen var borta och skrattet blockerades av en tjock, hård vägg. Det enda som klarade av att komma ut var tårar som smakade salt och fick mitt gråa ansikte att skifta i en lätt röd ton. Förbannad på mig själv. Ledsen och besviken på en annan. Dagarna gick, jag bet ihop och tvingade mig själv att låsa upp dörren på morgonen och möta omgivningen...
En omgivning som tillslut fick mig att le igen. Kloka, uppmuntrande ord från vänner, härliga kommentarer från kidsen i skolan och ett oväntat besök där ett sångframträdande fick min mage att vibrera av skratt.
Funderar fortfarande dagarna i ända vad som är det rätta. Att bryta nu och inte riskera att falla eller att öka och då antagligen falla. "Om du inte vågar Angelica, så kommer du heller aldrig att vinna", som personen sa till mig. Men om man vågar så riskerar man även att hamna i det där djupa hålet igen...Eller så hamnar man på toppen i ett ljust sken...Charmen med att ingenting veta om framtiden antar jag...
Dagens kommentar:
Johan: - Om man har smakat på ett russin så vill man väl återgå till vindruvor igen, eller?
Anggus: - Om man har smakat på ett russin så tror jag aldrig man återgår till vindruvor igen. Inte jag iallafall ;)
Siktar uppåt igen!
Love
Anggus
Ett vrak!
Jag ler, nickar och säger att allt är bra....Men bara för att om jag skulle säga sanningen så skulle jag bryta ihop totalt. Jag är helt enkelt ett vrak och tror att jag kommer förbli så många veckor framöver =(
Time for a change!
Tänk...Under ca 270 dagar om året går jag och längtar efter sommaren och fantiserar om att allt är så mycket roligare och bättre då. Sen när sommaren väl anländer så har jag så höga förväntningar att det aldrig blir som jag har tänkt mig. Det är sååå mycket jag vill göra men tiden räcker oftast bara till jobb och en hel jädrans festande! Tittade igenom sommarens bilder och om jag tolkar dem rätt så är jag en riktig partypingla...Å som jag giller´t! Men även denna sommaren var en höjdare nu när jag tänker efter å ser allt det skojiga jag varit med om. Högst upp på listan hamnar semestern på Rivieran tillsammans med familjen, dock tätt följt av SMÖGEN-resan tillsammans med mina likasinnande helgalna Maxipinglor + en Coop:are. Men jag glömmer heller inte de helt vanliga dagarna i Karlstad när jag tog tillvara på solen som dök upp och bara låg och rullade tummarna vid älven. Thailandsresan har fått mig att inse att man måste ta tillvara på de korta ögonblicken i livet och tillåta sig själv att känna lycka...För det är så ofta man bara speedar på och klagar över regn hit och bakfylla dit..Undrar hur många gånger jag tjatade om att jag var så lycklig när jag var i Smögen..MEN JAG VAR LYCKLIG DÅ och det måste sägas!
Sommaren har ofta fått mig att inse att vilka mina riktigt nära är och hur mycket de betyder för mig. Många besvikelser har jag stött på under livet och även några denna sommaren men HEY, dessa gör mig bara ännu starkare och ännu mer säker på vad jag vill ha här i livet och vilka jag vill omge mig med.
Hösten är här och den innebär en stor förändring i tillvaron. Nu ska jag helt plötsligt börja tråna efter att få komma till skolan och vara fröken samt börja oroa mig över hur mycket pengar jag kommer dra in varje månad..Jag är så redo för ett liv i den lilla skolans värld. Har inte pluggat i fyra år för att sitta i kassan på Maxi. Men satan vad surt det då är att det inte finns några jobb som jag kan roffa åt mig. Tänker dock inte ge upp drömmen än om det perfekta jobbet i den perfekta staden Karlstad tillsammans med mina perfekta vänner och kanske också en vacker dag tillsammans med den perfekta mannen! För som jag brukar tänka...
Drömmar blir verklighet och jag vill att de ska bli det!
Love
Anggus