Pärlan blinkade och charmade
Eftersom telefonen var tyst imorse igen så bestämde jag mig för att denna dag skulle bli en riktig fixardag. Beställde tid för besiktning med ett pirr i magen. Höll tummarna för att min kära Pärla skulle blinka till sig ett godkännande. Som vanligt lyckades hon och jag kan andas lugnt i ett år framöver. Städade sedan hela lägenheten, rensade ut kläder från garderoben, tvättade, lagade mat och fixade med datorn. Avslutade sedan dagen med Afro-dans tillsammans med Jessica där svetten flödade kring mig.
Borde vara rätt nöjd just nu men det enda jag känner är tomhet...Vissa dagar tycker jag det är så otroligt ledsamt att sitta här ensam i min lägenhet med återigen bara en tallrik på bordet..Undrar om det någon dag kommer bli en förändring på detta...Tror det är dags för ett samtal till underbara farmor, min själsfrände som förstår mig fullt ut. Hon förstår känslan av ensamhet trots att man egentligen inte är ensam utan har massor av härliga människor runt sig dagligen. Ändå är det något som fattas! VAD? Vad är det som jag behöver för att fylla mitt tomrum...? Någon att dela vardagen med, ett riktigt jobb, en nära vän som finns tillgänglig när jag som mest behöver det, en galen granne som jag kan irritera mig på, en ny hobby eller bara mer sysselsättning..? Antar att det i nattens drömmar är dessa funderingar som kommer att varvas med ovissheten om telefonen kommer ringa imorgon eller ej...
Love
Anggus
Kommentarer
Trackback
